Dag 4 Korn

Dagens konserter:

Alice in videoland
Anna Ternheim
Mustasch
Thåström
Korn

Lilla Jay vandrar som vanligt ensam. Det är hon och hennes solkräm. Haha.
Skit i hemlängtan. Nu är det musik som gäller. Jag lär väl ha varit den mest osociala typen på campingen men nej, jag tänker inte hänga med femtonåringar. Glömt det.

"Morgonen" startades med Alice in videoland. Älskar deras första skiva. Och jävlar vilken energi. De lyckades verkligen starta upp min dag på ett mycket bra sätt. Som att titta på fyra studsbollar på scenen. Man blir bara så jävla glad. Jag älskar det där bandet. Måste ha deras nyare skivor med.

Sedan kom Anna Ternheim. Som någon reporter i VF skrev, Anna skapade en oas i festivalen. Ja, något sånt iaf. Men det stämmer. Hennes vackra låtar, och spelandet med sågen. Fantastiskt. Såg henne för några år sedan när hon var förband till Kent. Hon var en blyg liten flicka som snabbt sprang till sitt piano. Snacka om förändring. Hon tog verkligen sin rätta plats på scenen. Tack Anna för en vacker spelning.

Mustsch är inget band jag lyssnar på. Men de var grymt bra på scen. Sångarens publikkontakt var något av det bästa jag upplevt. Hur han lekt med publiken. Lite snyggt med hur gitarristens byxben sprack så han fick tejpa ihop det med svart tejp. Och efter konserten tog han av sig byxorna och kastade ut dem i publiken. Haha. Det kallar jag metal. Som sångaren själv sa, som ett riktigt skönt knull i eftermiddagssolen. Haha. Fint sagt.

Thåström var en riktig upplevelse med. Aldrig hört om honom live. Men som en crackkille i en bubbla. Charmig och söt faktiskt. Med sina små kroppsrörelser. Man kunde verkligen se hur han stundvis sprack upp i ett stort leende, hur han trivdes på scen. Sånt älskar jag. Artister som visar hur mycket de älskar att stå på scen. Som har kontakt med publiken. Som sångaren i mustsch som försökte säga nåt om kommande låt med snabbt gav upp och sa att han hade sån adrenalinkick att han inte kunde prata för han älskade att spela så.
Thåström fick även finbesök av allas våran skönsjungande fröken Ternheim. Riktigt trevlig överraskning.

Men festivalens höjdpunkt (och tänk nu på vilken NIN fan jag är) var faktiskt Korn. Jag hade inga större förhoppningar på dem, de har blivit så kommersiella på senaste. Men helvete vad de rockade. Och vilket tryck det var i publiken. Det var inte bara massa tjejer som fick bäras ut, även biffigare killar gick under för pressen längst fram. Stod tom. en tjej brevid mig ett tag som fått ett slag i huvudet så hela nacken var blodig. Metalkonsert.
Min syn på korn har verkligen förändrats efter denna konsert. Varför gick jag inte och kollade på dem för länge sen? VARFÖR? Hehe.
De spelade de flesta singlar, körde tom. Another brick in the wall och lekte lite med publiken. Ja, vad kan jag säga. Spelningen var grym. Verkligen något jag kommer minnas när jag sitter där på ålderdomshemmet. Haha.

Och vilken adrenalin kick jag fick efter konserten. Fick besöka studsbollarna på ravet bara för att kunna trippa ner. Mitt på dansgolvet stod det en häst. Haha. Nej jag skojar inte. Det var något pucko som faktiskt tagit på sig ett hästhuvud och sedan dragit luvan över det. Alltså, det var galet hett där inne så förstår inte hur människan i hästen stod ut.

När ravet stängde 2.30 (vilket jag tycker var allt för tidigt) så var det äntligen dags att åka hem. Skänt att åka när alla är deckade och innan alla ska åka hem samtidigt. Så äntligen slipper man det jävla tältet nedan, hem till en riktig säng. Underbart.
För övrigt berättade min mamma att hon snällt nog köpt ett tält åt mig när jag väl kom hem. Haha. Ett kupoltält. Tänk, nästa festival kan jag sitta rakryggan inne i tältet. Jag älskar min mamma. Den kvinnan vet vad jag vill ha.

Så nu är man äntligen hemma igen, hunden har intagit sänge. Det är dags för mig att göra samma sak. =)

En mycket, myyyycket sliten Jay
Over and out.