Varför firar vi att vi blir äldre?

Aaah så var dagen här igen. 12:e Feb. Min kära födelsedag. Som aldrig någon kommer ihåg mer än mina föräldrar, Ray, B-man och den galne iraniern hehe. Inte ens mina kära syskon kommer ihåg den. 25år..jämt och bra. Då man ska ha en stooor fest med alla nära och kära. Det blir då en väldigt öde fest isf. 5 galna djur och ett par föräldrar. *wippi*

Och vad händer två dagar efter denna dåliga dag tro? Jooo självklart. Alla hjärtans dag. Som om jag inte plågas nog med min födelsedag. Då är det dags att bli plågsamt påmind om att man inte har en pojkvän. Helt ensam. Inga rosor. Inga romantiska medelanden. Inget alls.
Kan vi inte bara flytta på denna dag lite längre bort från min födelsedag så det slipper kännas så tomt och jobbigt? Nehe inte det. Men var kära då och slösa mer pengar på nåt kommersiellt jippo.

Dessa två dagar är ständigt fyllda med sorg för min del..I really, really hate them! Bara den 15e kommer igen så blir jag i balans. Eller jag är i balans. Inte deprimerad..kommer bara känna mig sorgsen de kommande två dagarna. Men solen kan inte skina varje dag. Ska vara glad resterande dagar av året. Det är ju trots allt snart dags för NIN. En hel vecka (förmodligen) i sthlm med mina bror och Ray. Traska ensam bort till konserten..hoppa lite. Hysteriskt jaga Trent Reznor och övertyga honom att han är skapt för mig hahaha.

Ja jag vet. Jag är störd. Men det är jag när jag mår bra. En störd jävla hyperaktiv nörd. ;p


Happy birthday to me...ett år närmare vad jag nu strävar efter. Ett hus vid adriatiska havet var det ja. Men en späckhuggare i badkaret och tre rockor. Hm glöm inte T-rexen på bakgården. :)

Yeeeeah. Psycho over and out.