...

Känslorna lämnar mig sakta
Kvar blir ett skal
Fyllt med ett tomt mörker
Vad är vitsen längre?
Finns det någon som ens bryr sig?
Sitter apatisk medan tårarna faller
Alltid så ensam
Ville bara ha en vän
Någon att skratta med
Istället sitter jag ensam
Nimsan, Dor, Rez och Mille
Ni är anledningen till att jag ens vaknar mer
Allt jag har i den här världen är min familj
Utan dem kunde jag lika gärna dö
Så jag drar mig in i mitt skal
Tar död på de sista känslorna
Inget hopp om kärlek
Inget hopp om vänskap
Bara en vissen svart ros
Som sänker sitt huvud för att dö
Jag ger upp
Ingen bryr sig ändå