...

All that I ever wanted
To understand my nightmares
Possesed by my fears
Betrayed by my Pride
Alone I wandered in the deepest Dark
Seeking comfort from the vanity
Each time I escaped the Real
My soul died, died a bit more
Confronting the evil within
Praying for my angel to appear
Agonized whisper into the emptiness
Begging for salvation-salvation for this cursed mind
Words without meaning
Touch without feeling
I do not recognize my own face
Eyes that were once shining
Now extinguished
Left only a silent cold
Sound of a tear falling down
In the desperate hour of loneliness
This shattered heart reaching
For it's relief-the relief it can not find
Glance without affection
Kiss without sensitivity
Promise without comprehension
Love without hope
I do not remember my own tale..
Betrayed by my Anger
Betrayed by my Delusions
Betrayed by my Lust
(I wish)
Strenght-to be released from my demons
(I desire)
Wisdom-to forgive the Past
...to forgive me

I just want to go home pt. 1 & 2

Oh, dear sleep please come
Take me away to dreamers land
I’m too broken to be awake
Don’t look at me
I’m a living dead
My eyes are black and swollen
My skin so pale
Don’t touch me
Your hands reminds me of my body
And it sickens me
I just want to live again
Don’t want to be tired anymore
I feel like I’m 80, not 24
Oh, sunlight please come
I have been in the dark too long
Not even stars shine here
I wish I eat
But not even the sweetest candy taste good anymore
I just feel sick
Water is all I have
I’m a junkie
Need my fix
And I don’t even want it
I don’t feel pain
I no longer cry
Seems like the feelings has left me
I don’t even feel love anymore
Don’t care about you
Just go away and leave me alone
You make me sick
And yet I don’t want you to go
I want you in my thoughts
I want to love you
Don’t leave me
Please make me love you again
Touch me and bring the feelings to life
Oh I just want to sleep
Go back to the ocean
Where the sun always shine
Where your arms are around me
And our kids are playing
I just want to go home…


I don’t want to be here anymore
This cold and unfriendly land
It makes me old and tired
I want to go back home
Walk into my house
Meet my love, my husband
See the love in his eyes
Always be next to him
Oh, how I miss him
Do you miss me too?
I bet you feel cold and dead without me
I wish to feel the ocean against my skin
And feel the warm sun
This is where I want to spend my life
See my children grow up
Watch my son as he plays with the guitar
And feel my daughter in my arms
Oh, how I miss them
They can’t live without their mother
And I can’t live without them
My family
This is what makes me happy
This is my home
But I’m still here
Alone in this cold land
I just want to go home

Sweet dreams hähä

The tooth fairy once went to get one of Dracula's fangs but Dracula's castle was really dark so she cut herself on the fang by misstake and ever since then she's been a BLOOD-SUCKING VAMPIRE TOOTH FAIRY


Anyway, goodnight ;p

Autumn

Have you ever watched the leaves fall?
The colorful, fragile wings dancing through the wind
Towards the ground
Where it awaits it’s death
Have you ever listened to the rain?
Tiny tears from the sky
Falls to the ground
Where they will give life
Autumn is here
Darkness comes
Shadows will disappear
Moving around unseen in the misty fogs
Have you ever tasted the bitter taste of loneliness?
Awake you lie in the darkness
With nothing but your heartbeats keeping you company
Trying to breath
While you slowly fall deeper into the hole
All you have left is insanity
You long for the wind to caress your face
To feel the soft raindrops on your skin
They make you feel less alone
They comfort you
Have you ever watched the moon?
So full and bright
Looking down on you in secret through the clouds
Making you feel less alone
Yes autumn is here
With all it’s glory

...

...and fade out again and fade out...

Lost in the night

The leptir lost her wings
Without her wings she’s no longer a leptir
Just a lifeless body lying on the ground
Fallen to her death
All that is left is pain
She takes her last breath
To leave this earth once and for all
She will be free now
Her spirit will belong to the sky
Her heart will belong to the sea
And if you miss her hard enough
You might feel her precens
Forever will she watch over you
Protect every step you take
Always making you strong
And you will regret
The things that never were
All she ever wanted was a chance
To show true love
Born as a shadow
Died as a shadow
Keep looking at the sky by the seaside
Set your heart free

Höstdrömmar

Så kommer hösten åter
Träden gulnar
Löven faller
Nätter fyllda med små regndroppar
Höstdrömmarna är här igen
Du och jag
Hand-i-hand
Solen skiner
Kylan biter i kinderna
Vi vandrar i ett romantiskt paradis
Exploderande färger sprakar omkring oss
Dessa drömmar håller mig vid liv
Utan dem skulle jag domna och dö
Om dom ändå kunde bli verklighet
Bara för en kort stund
Ger ett evigt minne
Av lycka

Raindrops. teardrops

Standing at the window
Hand on the glass
Waiting
For a change
Salvation
For someone who’s not coming
Starring at the ground
No one is there
Just tiny raindrops
Falling to make the sound of loneliness
Wind blowing through the tree
Is there still hope?
My heart is crying
My soul is restless
I want to make a change
My love is stronger
Yet I’m still here
At the window
With only the raindrops as company
Teardrops

Time is standing still, why do I keep on hoping?

Time is standing still.
Four years has past,
yet everything is still the same.
No future, no past.
A shadow moving alone.
No love, no life.
Just trashy thrills now and then.
So young, so old.
Feeling the wind blowing through.
Ready to die, not willing to let go.
A rich life full of nothing.
Just a feeling.
Butterflies in my stomach.
Making a hurricane.
Why am I here?
What shall I do?
I don’t know.
Where do I belong?
I don’t know.
I’m just laying on a raft,
floating wherever it takes me.
Where am I supposed to go?
Who am I to touch?
I feel alone.
I am alone.
Just want to love.
Have someone by my side.
Someone to care about.
Someone to start a new life with.
I know who that someone is.
I love him more than life itself.
Yet he always love someone else.
There is nothing I wont do for him.
Turn the world,
even die for him.
But I’m still sitting here.
At the same place as last year.
And the year before that.
Nothing has changed.
So why would it be any different this time?
Why do I hope so for love?
When I wont get my true love.
Alone, unloved and bruised.
Don’t want this anymore.
Just want to be by your side.
Nothing else matters anymore.
You are the reason I keep on breathing.
You and no one else.
Forever.

Will tomorrow come?

Is this all there is?
If you keep your distance,
will I be there towmorrow?
Do you even care if I stay?
Wake up before it's too late!

Metaltown

On Friday the 7th of June was Metaltown in Gothenburg. A whole day with nothing but metal music! And the burning sun, I burned my nose. hehe.
First band out was ENTOMBED I have not heard so much of them but they were great live. There where some problems with the sound, you could not hear what the singer sung. So he threw the mic on the stage, trashed a part of the drumset and started to drink beer. Totaly insane haha.
Next was HAUNTED Didn’t see much of them. Just the beginning and the end. We went to the demostage instead.
SOILWORK was good. Just heard a few songs by them. It was fun to see even if I don’t listen to them.
EVERGREY is another group i dont really care about. Not much to see but I guess they were ok. They are a bit too soft for me :p
CRADLE OF FILTH was one of the reasons I went to metaltown. I really love their music but they are not a good live band. They fit better in the studio. Danni Filth’s voice don’t hold for live singing. I was really disappointed. Stood at the front next to hysterical girls. Shit.. it was like looking on a boyband. But a suicide boyband, with fans who has scars all over their arms. But it was really cool to see them live even though the sound sucked!
DANKO JONES was good too. The singer spoke a lot to the audience. Maybe a bit to much. I don’t listen to them either but the music was ok.
When OPETH was on I was to tired to stand. So we just sat down and listen. It was enough to see them come out on the stage. I like Opeth, they did a good gig.
MOTORHEAD was the band I didn’t give a shit about. Never listened to them. Stand in front of the other stage and waited at TOOL. Saw some of them, but not much. All the songs sound the same.And it feelt like they would never stop playing. Get of the stage! I wanna see TOOL! :D
The last band, and the greatest!! Was TOOL. To everyone who likes TOOL and missed them…Well you really missed something. They were sooooooooo good! If I had missed them, which I thought I would, I would have shoot my head of hehe. Maybards voice is the best, never heard anyone that sings like him. And their songs, so good. Can’t really find the words to describe how good it was. I just didn’t want it to end! Everything was good. The sound was great..a little too much base maybe. I stood infront of the speakers, it was even hard to have my eyes open cause of the vibrations. And the big speakers started to move out. The security had to push it back in all the time. COOOOL: Never been anywhere where the speakers started to move :D. Maynard didn’t speak much but the few things he said was enough. They express themselves through the music, no need for more. But as he said “we are just a bunch of drunk guys”. Or something like that, can’t remember so good :D
It was really a grrrrrrrreat day. 12 hours of metal music. YEEEEAH!!!


Picture is from Rock am ring. But this was one of the best concerts I have ever been on. It was so fucking great. But the angle is the same. Stod in front like this. I really hope they are coming back soon!


Dani Filth from Cradle of filth.

Without you...

I have a picture in my head
I’m standing on a high cliff
Looking down at the ocean
How angry waves hits the rocks
Salty winds blows through my hair
And here I’m just standing
Can’t take the step out
Can’t walk back
Waiting for someone to save me
Or fall with me toward eternity
I think I lost myself a long time ago
I’m still down there on the rocks
All dead
Won’t someone come and save me?
Bring me back from the dead
But for now I’m just standing here
Waiting
Want to spread my arms and just fall
No future
No past
I’m just standing here
Without you

Memories of a lost time

I still miss you
The long nights with absolutely nothing
Just a kind of a safe place to be
You were someone who cared
Where did we go wrong?
Was it me?
Was it you?
Why did you just turn your back and leave
Without a single word
Now when I see you, everything feels wrong.
We are like strangers
And it brings a deep sorrow inside
Do you ever think about me?
You are often in my thoughts
And it hurts so much when I realize
How much I have lost

Or maybe it was I who left
You made me lose my faith in you
Never called, never a single word on MSN
Never anything
Just silence
I stepped away from you
So I wouldn’t be reminded
Of that I don’t matter anymore
I gave up
Got tired of waiting
For nothing

Summer plans

Open your eyes and look outside. It’s summer again. Sun is shining. Trees are green. Everyone is happy. It’s that time a year when you’re supposed to have so much fun. Travel, go to concerts, swim, have a romance and get a suntan.
It feels like I’m the only one feeling so sad. I have no plans for the summer. Not gonna travel, not gonna go to any concerts. Not even have someone to spend the summer with. It’s the first summer ever that I have no plans. Feels strange.
I still like the nights more than the days. Don’t get reminded of what I don’t have.
I’ve lost something. That feeling in my stomach. The only thing that made me feel that I’m still alive. I know I’m still in love, yet I can’t say the words anymore. Can’t say I love him anymore. All I feel inside is a big sadness. Don’t feel like smiling, I’m too alone. Don’t feel like talking, my words are empty anyway.
I long for the rainy summer nights. When I walk around all alone. It feels better to be alone when none is around.
And alone I am. Have none to turn to anymore. It feels like everyone just forgotten ‘bout me. I have none to travel to. I have none too go to in this town. All I have in my life right now is a little ghost on the net.
So alone in this world…

The best things in life are free

Well that’s what I would tell you. The things I love truly love are always for free. The stars, moon, rain, thunder, sea, nature…
And here comes the summer. That brings all the things I love. To sit outside in the middle of the night. Breath in the cool air and just look at the millions of shiny stars at the black sky. I don’t know why but that brings me such peace. The answer to all my questions are out there. All problems gets so clear.
This night I was out walking. It was raining. On one week the nature became so green, so beautiful.
I love being out in the middle of the night. Slowly walking around. Not a person in sight. So quiet. No cars, no kids, no birds, not a sound at all. Just the low dropping from the rain. Darkness is all around. I’m walking around like a shadow, all alone in this world. And I love it.
So I breath in the cold air and realize. I feel really good, some kind of happiness. This small moments is what’s keeping me alive. So I keep walking. Don’t want to go home. Want to stay with this feeling forever, this is my true love and it will never leave me. The cool touch of the wind as it flows through my hair. The soft kisses from the raindrops as they fall down on my face. This is what makes me alive.
And that’s why I’m walking so slow. Don’t want to go inside. Clothes are wet, feet are cold. Still I’m walking in every pool of water on the road.
Many people ask me why I love this darkness so much. They want to bring me out in the light again.
But I’m happy here. A shadow. I don’t like people anymore. They make me feel so down. When everyone are gone I can finally breath again. My dreams to live close to the sea. Alone. Far from closest neighbor. Then I would be truly happy.
So no matter what you think. What you say. What you do. I will never change this thinking of mine. This is who I am. If you don’t like darkness, run back into the light as fast as you can. I am not what you’re looking for. I will never be what you’re looking for…

Regn i den mörka natten...

Finns det verkligen något i denna värld som heter karma? Funkar det? Hur går det till? Är det verkligen rättvist att man i ett nytt liv ska behöva dömas till ett liv av plågor utan att ens veta vad man gjort. Sittandes vid mitt fönster och stirrandes ut i kvällsmörkret kom jag och tänka på det. Mitt liv verkar aldrig gå bra. Brustet hjärta, ätstörningar, destruktivt beteende, alkoholism, träningsberoende, panikattacker, ofrivillig isolering. Är det mitt straff för något jag tidigare gjort? Det måste verkligen ha varit något vidrigt jag gjort för att förtjäna ha det såhär. Eller är vissa själar dömda att ständigt plågas? Vem avgör hur mitt liv ska se ut? Visst är det jag men vem står för all otur i mitt liv. Aldrig få uppleva nåt riktigt bra. Aldrig sann vänskap, den spricker jämt. Aldrig få uppleva sann kärlek, i alla fall inte som ges från båda håll.
Jag trodde mitt liv skulle bli bättre om jag flydde härifrån. Ta mina grejer och djur för att sticka utomlands. Men vad spelar det för roll. Mitt stora problem kommer ändå att kvarstå. Jag trodde jag såg klart på mitt liv. Vet vad som får mig att må dåligt, vad som får mig att må bra. Undvik det dåliga, omfamna det bra. Men jag har aldrig funnit min plats. Det var i alla fall vad jag trodde. Jag såg äntligen klart på mitt problem idag. Jag känner mig inte hemma här. Kommer inte känna mig hemma i Italien, Kenya, Japan eller något annat land. Jag har hittat min plats, hittat vart jag känner mig hemma. Tyvärr är det en plats jag aldrig kommer få. Så jag får helt enkelt lära mig att leva med detta. Jag vill inget annat än att få komma hem. Kanske en dag får jag det. Kanske får jag det någon gång då och då. Kanske aldrig mer. Jag kan bara vara tacksam för de gånger jag fått vara hemma. Var är då detta hem? Det är en magisk plats där fullkomlig säkerhet finns. Det finns inget ont där. En plats där man kan befinna sig i timmar och hela tiden känna sig lika lycklig. En plats som tillhör någon annan.
Så här sitter jag, i mitt mörker. Stirrandes ut genom fönstret. Ser hur grannarna nattar sina barn. Ironiskt, jag som faktiskt har börjat längta efter barn. Kanske två stycken. Men de kommer aldrig att inträffa.
Sitter och är besviken, det har slutat regna. Jag älskar regn av någon anledning. Speciellt på sommaren. Finns nog inget bättre än en regnig sommarnatt. Doften från den fuktiga asfalten. Att känna dropparna falla från skyn och beröra huden. Någon sa en gång till mig; ”är jag galen eller är duggregn bland det mest romatiska som finns?”. Tänk hur rätt han hade. Sen sommarnatt. Att gå tillsammans i ett duggregn. Visst är det otroligt romantisk. Regn ger även styrka och näring till växterna. Kanske därför jag gillar det så. Kanske ger det även mig styrka att fortsätta leva.
Det är en otroligt hård värld vi lever i. Jag borde inte klaga. Jag har allt jag behöver, utom direkta vänner och kärlek. Jag har en vän här i verkligheten, det vet jag. Annars skulle han inte fråga extra hur jag mår. Men har en viss rädsla ändå. Han betyder allt för mig. Vad händer om han försvinner. Då är jag helt ensam. Visst vi umgås inte mycket men han finns alltid tio minuter bort. Jag finner nog en viss trygghet i det. Men om han flyttar, then what?. Han kommer inte finnas tio minuter bort, han kommer finnas många, många mil bort.
Kanske man borde sälja allt man äger, allt utom musiken – den betyder verkligen allt, utan den går det inte att leva. Men om jag säljer allt, dumpar djuren lite snällt hos min mamma och sen bara försvinner. Åka iväg som volontär. Kanske Afrika, hjälpa utsatta. Eller ett barnhem på balkan. Mänsklig sköld i Israel. Världen ligger ju för mina fötter. Men vågar man verkligen släppa allt här, all trygghet i lilla Sverige? Jag vill verkligen göra en skillnad här i världen. Jag vet att jag omöjligt kan ge alla fred. Det är ju hopplöst. Men kanske kan man få hjälpa någon till ett bättre liv. Att bara få hjälpa en människa betyder mycket. Även om det så är hemma i lilla Karlstad. Hjälpa barn med läxor, hjälpa mammor med barnpassning eller hjälpa flyktingar att komma in i samhället. Står uppskrivet för de tre sakerna just nu. Vi får väl se om jag är lämplig. Kanske kan detta volontärs jobb öppna dörrar för volontärs jobb i utlandet. Kanske sitter jag i Afrika om nåt år, eller på Balkan, i Asien, kanske till och med i Sydamerika.
Livet hittar alltid en utväg. Kanske hittar jag någon form av ro i ett sporadiskt liv. Leva lite här och var. Kanske har jag fått min kärlek när jag är 30år och har mina barn. Vem vet. Det gäller väl bara att ta ett andetag i taget. Glöm vad som hänt, man kan inte ändra det ändå. Titta inte framåt, det gör bara ont när drömmarna spricker. Lev i nuet. Andas och ta dagen som den kommer. Kanske blir den bra, kanske blir den dålig. Varför försöka lista ut hur den kommer bli, då blir man ändå besviken när det blir tvärtom.

Everything is blue in this world

Don’t cry my love
Everything will be alright
I set myself free
No longer trapped
Can finally breath
Everything has always been true
Yet you don’t know half of it
So farewell my love
I set myself free now
To be at my right place
By your side
Forever

A gothic tale (alla sagor slutar inte bra)

Det var en gång en liten prinsessa. En liten söt flicka med korkskruvar i håret. Hennes föräldrar älskade henne och skämde ofta bort henne med massor av presenter. Trots att denna lilla flicka var så bortskämd, var hon även en mycket omtänksam människa. Hon hade allt hon kunde peka på, ändå saknades det nåt i hennes liv; vänner. Under sina barnår hade hon högst tre vänner. Så har det varit under hela hennes liv.
En sen kväll satt hon vid dator. Hon fick ett mail från en kille. Utan att förstå varför kändes han speciell direkt. Han släpptes in i hennes liv direkt.
Från och med tonåren började flickan må dåligt. Hon var ständigt utstött. Hon hade en eller två personer att umgås med. När han dök upp var hennes liv kört ner i botten. Hon ville inte längre leva. Ångestattacker var en del av vardagen. Men han satt och lyssnade på henne när ingen vill höra av henne. Han brydde sig.
Han var en väldigt väluppfostrad person. Stor portion med humor och flummighet. Han hade även en väldigt romantisk sida som hon stark drogs emot. Deras samtal om kvällarna blev nåt som skulle följa med henne resten av livet. Detta kunde hon förstås inte ana nu.
Det var en väldigt förvirrad tid. hon visste inte vem hon var. Hon hade tappat fästet på jorden. Men på något sätt höll han henne kvar.
Det hände några få gånger att de träffades och kom varandra nära. Men hon knuffade alltid bort honom efteråt. Han var fel sort. Han var inte nog bra. Men på nåt sätt trodde hon att han tyckte om henne och alltid skulle finnas där. Men så fel hon hade. En dag försvann han helt men sin nya flickvän.
Kvar blev en helt förstörd flicka. I 47 nätter grät hon sig till sömns tills den dagen då tårarna tog slut. Hon förstod nu vad hon hade haft framför sig hela tiden. Vad hon hade mist. Hon mötte honom en av dagarna. Han låtsades att han inte kände henne samtidigt som han slet ut hennes hjärta. Aldrig tidigare hade hon upplevt en sådan smärta. Kvar efter hennes hjärta fanns ett svart hålrum. För varje dag som gick åt det sig större och större. Kött och blod försvann. Hon ville vara skrika rakt ut. Om det var såhär sann kärlek kändes, vad ska man då med den till? Hon hade förlorat allt hon någonsin velat ha. Fanns inga saker eller personer i hela världen som kunde ersätta honom.
Alla vänner vände ryggen till henne. Hon blev helt ensam. Hennes flykt blev att skada sig själv på olika sätt. Fästet på jorden var sen länge borta. Det kändes som hon fallit handlöst rakt ner i en djupt, svart hål. För varje dag som gick blev hålet djupare. Ljuset hon en gång såg vid öppningen var borta. Hon saknade honom så. Han famn där hon kände sig säker. Han kyssar och smekningar som fick henne att känna sig så speciell. Mitt i allt slog det henne. Hon hade upplevt något med honom som hon inte känt sen hon var barn; lycka. Hon började krafsa ihop sitt liv. Det skulle inte få sluta såhär. En livsgnista tändes inom henne. Tankarna på honom må ha gjort ont men samtidigt fick det henne att leva. Han frågade ofta varför hon gjorde vissa saker mot sig själv och sa även ”if you wanna die you might as well live”. Det är otroligt vad vissa ord kan sätta sig fast i huvudet hos vissa. Hon levde för dagen då hon åter igen skulle få se hans ansikte.
En dag hittade hon honom igen. Han fanns åter igen i hennes liv. Längst upp i hennes hål fanns en liten gnista. Tyvärr var han helt förändrad. Han var bitter, verkade hata sig själv otroligt mycket. Redan innan han försvann hade en bitter sida trätt fram. Hon hade en gång frågat varför han inte längre var romantiskt. Allt han svarade var ”romantik leder inte till något annat än vänskap ändå”.
Men nu var han tillbaka. Allt skulle återigen bli bra. Ack så fel hon hade. I början sparkade han mest efter henne, ignorerade henne. Hon frågade sig själv varför hon ens letat upp honom igen. Allt gjorde ju fortfarande lika ont. Men det fanns ändå en skillnad. Han fanns där. Hon höll sig på avstånd. Ville inte störa eller vara för på.
Tillslut trodde hon att hon nådde fram till honom. Hur naiv kan man bli? Allt han gjorde var att utnyttja henne. Han brydde sig inte längre om henne.
En dag sa han att han tyckte om henne. Hon blev så glad. Hon trodde äntligen att det skulle bli dom. Hon levde för stunderna de träffades. Varje gång kände hon en stor lycka.
När sommaren kom åkte han bort. Försvann på sin årliga resa. Kvar fanns prinsessan. Hon hade en illavarslande känsla i magen. Nåt var fel. Hon kände en panik växa inom sig. Hon visste att hon än en gång förlorat honom. Hon har alltid haft den förmågan att känna på sig saker om honom. Saker som har stämt. Hon grät åter.
Dagarna gick. Han kom åter från sin resa. Det första han gjorde när de pratade var att uppmuntra henne till sin lek. Hon kände att nåt var fel men han sa inget. Han fortsatte leka med henne. Tills en månad senare då han erkände att han älskade åter någon annan. Det blev början på en ny fas med att må dåligt. Allt hon kunde känna var en stor desperation. Han hörde ju till henne. Hela hennes liv gick ut på att få vara vid hans sida. Hon var otroligt dum. Lät sig utnyttjas om och om igen bara för att få känna några få minuters närhet. Just de stunderna fick henne att leva. Det var de bästa hon visste. Att få ligga nära honom. Känna hans läppar mot sin hud.
Ju längre tiden gick, ju sämre mådde hon. Allt hon var för honom var hans hora.
Tiden fortsatte gå. Den andra tjejen försvann. Kvar fanns bara vår prinsessa. Hon hade full uppmärksamhet av honom. Hon fick honom att springa efter henne bara hon blinkade åt honom. Fast varje gång var det på hans villkor. Hon längtade efter dagen då allt skulle förändras igen. När han skulle älska henne.
Nyligen låg de tätt intill varandra. Allt kändes så äkta. Hon kände sig älskad. De kramades en hel natt. Inget kunde förstöra detta nu. Men dagen efter var han återigen konstig. Hon trodde det var för han hade svårt med känslor. Än en gång hade hon fel. Han lekte fortfarande. Hon skrev ett brev till honom. Öppnade sig helt och hållet. Hon älskade honom mer än något annat. Han är allt hon har i denna värld. Utan honom är inte livet värt att leva. Hans svar kom på kärlekens dag. Hon hade hoppats på ett romantiskt svar. De orden hon ville höra. Istället fick hon ett nedslag. Han älskade henne inte. Han tyckte inte ens om henne. Han var oförmögen att känna känslor.
Trots hans svar var hon fast besluten att han en dag inom snar framtid skulle älska igen. Hon visste det. Och hon hade rätt. Tyvärr var det inte henne han älskade. Han hade hållit det hemligt. Han hade fortsatt att försöka utnyttja henne. Han hade ljugit för henne. Han var inte oförmögen att känna något. Han kände redan något. För någon annan.
Vår prinsessa fick panik. Hon flydde långt, långt bort. Tanken på att han älskar någon annan blev för mycket. I paniken stund föll hon nästan för kniven. Hon kravlade sig upp från marken. In i en djup skog. Där blev hon sittande under ett stort dött träd. Grenarna skymmer henne. Vissa människor kan ha letat efter henne. Men hon håller alltid andan när de går förbi. Då hittar de inte henne. Så där sitter hon nu. Gömd i en mörk skog med en uppskuren bröstkorg. Oförmögen att älska någon annan än honom. Om natten smider hon planer. En dag ska hon ha honom. En dag ska hon dyka upp hos honom igen. Men inte än. Men när dagen kommer ska hon finnas där för alltid. Även om hon bara blir hans vän. Hon kommer aldrig mer bli hans hora. Hon kommer aldrig bli…

En söndag precis som alla andra

Tiden går. Veckorna flyger fram. Jag blir äldre. Men ändå känns det som livet står stilla. Jag trampar på precis samma ställe som för ett år sedan. Tiden flyger fram och det är omöjligt att stanna den även om jag vill det. När jag var barn trodde alla i min ålder att när man är 18år har man egen bil, barn och är gift. Jag är 24år och har knappt en egen bil. hade jag vetat hur mitt liv skulle bli hade jag valt att stanna kvar i barndomen. Där fanns inga bekymmer, inga brustna hjärtan ingen psykisk smärta. Idag känner jag mig mest som ett tomt skal. Jag har hamnat där igen. I hålet som jag så länge kämpade för att slippa. Verkar vara min lott i livet. Antingen har man tur i kärlek eller tur i ekonomin. Jag har allt jag vill ha även om jag inte direkt har pengar. Det jag saknar är kärlek och sann vänskap. Jag har inte ens ett hjärta att ge bort längre. Det tog någon för några år sedan. Han har det än idag men det bryr ju inte honom. Han kan behålla det. Jag vill ändå inte ha det längre. Kärlek leder bara till smärta, sånt jag levt med i tre-fyra år.
Jag kan inte heller hitta min plats här. Vart jag än vänder mig känner jag mig felplacerad. Det kan kännas som jag står mitt i ett fullsatt rum och skriker allt jag har. Men ingen tittar ens upp. Jag går som en skugga genom samhället. I det här landet kommer jag nog aldrig känna någon ro. Jag måste bort. Medelhavet känns rätt. Jag är nog född i fel land. Det är inte meningen att jag ska vara här. För är meningen med livet verkligen att vara ensam, felplacerad och med ett brustet hjärta? Jag hoppas verkligen inte det.
Visst jag trivs bra med ensamheten. Hålla på med musik, läsa böcker, flumma fram mina texter och dagdrömma om ett annat liv i ett annat land. Men ibland saknar man verkligen någon. Behöver inte vara kärlek. Bara någon man kan krypa ihop med i soffan och se film med. Någon man kan gå hand i hand med på en långpromenad. Någon att snacka skit med. Mina vänner är få. Dom står mig inte särskilt nära. Den personen som känner mig bäst finns på nätet bara. Han vet vem han är. Han betyder mycket för mig. Han lyssnar alltid när jag är ledsen. Han dömmer mig inte för vad jag gjort, hur jag tänker eller hur jag ställer till det för mig själv. Han finns där och lyssnar. Tröstar. Varför kan man inte ha nåt sånt i det verkliga livet. För att folk alltid bor för långt bort? För att alla verkar tappa intresset av mig när de umgåtts för länge med mig.
När jag väl umgås med någon är det alkohol med i bilden. Är jag omöjlig att umgås med i nyktert tillstånd? Folk gör ”planer” med mig. Sen bryr dom sig inte ens om att höra av sig. Sen svarar dom inte ens på tilltal. Sen hör dom av sig igen när de passar dem. När de inte har någon annan att höra av sig till. Då duger jag. Och det sårar verkligen.
Men ibland har jag tur. Någon hör av sig. I torsdags var jag helt knäckt. Folk har ignorerat mig. Behandlat mig som skit som vanligt. På fredagen hörde en bekant av sig och ville umgås. Sen dagen efter hörde en kompis av sig och ville ha med mig på The Darkness. Varken The Darkness eller Tha Ark är nåt jag lyssnar på. Men det var gratis och why not? Man får fånga de små stunderna när de väl kommer förbi.
Nu är det söndag. Två kvällar med för mycket alkohol har gått förbi. Det har varit kul. Men nu sitter jag här igen. Helt ensam. Tar väl ett par helgen innan just de hör av sig igen. Jag har tröttnat på att höra av mig till folk. På det sättet slipper jag bli sårad. Allt får ske spontant när de hör av sig. Rätt tragiskt att ha det så men så ser mitt liv ut. Inte för att någon direkt läser det här. Så är väl bara ”onödigt upptagande av utrymme”. Fast då är väl hela mitt liv onödigt upptagande av utrymme. Men då får de va de. Skiter jag i. Jag jobbar för att ta mig härifrån. Kan inte vara kvar här länge till. Det är för ensamt. För jag är hellre ensam i ett helt nytt land än helt ensam i en stad där jag tillbringat hela mitt liv. En stad där folk en efter en vänt ryggen till mig. Varför vet jag inte. Dom är väl för upptagna av sig själva. Det är ju så det verkar fungera i Sverige. Så jag måste vara bort. Långt, långt bort härifrån. Till ett varmare klimat. Där människorna är mer öppna. Där man faktiskt kan prata med vem som helst utan att de kallar en bitch och går ifrån med näsan i vädret. Finns ett sånt ställe ens? Jag blir nöjd med att hamnar i Kroatien bara. Ett litet hus precis vid havet. Behöver ingen storstad, räcker med en liten by. Där jag kan sitta och titta ut över havet. Trassla ut livets trådar. Andas ut. Och bara njuta av ett stilla liv. Utan en massa svikande människor.

...

Känslorna lämnar mig sakta
Kvar blir ett skal
Fyllt med ett tomt mörker
Vad är vitsen längre?
Finns det någon som ens bryr sig?
Sitter apatisk medan tårarna faller
Alltid så ensam
Ville bara ha en vän
Någon att skratta med
Istället sitter jag ensam
Nimsan, Dor, Rez och Mille
Ni är anledningen till att jag ens vaknar mer
Allt jag har i den här världen är min familj
Utan dem kunde jag lika gärna dö
Så jag drar mig in i mitt skal
Tar död på de sista känslorna
Inget hopp om kärlek
Inget hopp om vänskap
Bara en vissen svart ros
Som sänker sitt huvud för att dö
Jag ger upp
Ingen bryr sig ändå

I'm so glad that I'll never fit in,that will never be me

"Go to Fred Segal, you'll find them there
Laughing loud so all the little people stare
Looking for a daddy to pay for the champagne
What happened to the dreams of a girl president
She's dancing in the video next to 50 Cent
They travel in packs of two or three
With their itsy bitsy doggies and their teeny-weeny tees
Where, oh where, have the smart people gone?
Oh where, oh where could they be?

Disease's growing, it's epidemic
I'm scared that there ain't a cure
The world believes it and I'm going crazy
I cannot take any more
I'm so glad that I'll never fit in
That will never be me
Outcasts and girls with ambition
That's what I wanna see
Disasters all around
World despaired
Their only concern
Will they fuck up my hair

Baby if I act like that, that guy will call me back
What a paparazzi girl, I don't wanna be a stupid girl
Baby if I act like that, flipping my blonde hair back
Push up my bra like that, I don't wanna be a stupid girl

Pretty would u fuck me girl, silly as a lucky girl
Pull my head and suck it girl, stupid girl!"

(Pink - Stupid girls)

Hahahaha you said it Pink!

Finally someone said it, cool video. She's making fun of Britney Spears, Jessica Simpsons, Paris Hilton ans some other STUPID GIRLS!

" Oh my god you guys, I totally had more that 300 calories
That was so not sexy, no
Good one, can I borrow that? "

She and some other stupid paparazzi girl thows up after they ate.While she's throwing up,she screma I WILL BE SKINNY! Hahaha

Yeah I'm glad that will never be me ;D

Farewell my love

Will you miss me?
If I disappear
Do you even see me?
I feel invisible.
Is there someone else?
I’m not special to you.
I barely exist.
I will disappear now.
Leave you.
I can’t do this anymore,
I’m not your toy you can play with.
I love you too much.
Need you too much.
Will you miss me?
When I’m gone.
Will you regret
The things we never had.
I will leave now.
And I will miss you.